Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | The Sphinx | The Christmas Fair | Eric XIV, King of Sweden | The Entry of Sten Sture the Elder into Stockholm | klassisk |
Related Artists:
DROST, Willem
Dutch Baroque Era Painter, ca.1630-1680 Dutch painter, draughtsman and printmaker, possibly of German origin. According to Houbraken, he was a pupil of Rembrandt, possibly in or shortly before 1650. An early etching signed w drost 1652 is probably a self-portrait, in which Drost portrayed himself as a young man drawing. His earliest dated paintings are two pendants of 1653: the Portrait of a Man (New York, Met.) and the Portrait of a Woman (The Hague, Mus. Bredius). The man's portrait is signed Wilhelmus Drost F. Amsterdam 1653
Willem van Nieulandt
(1584-1635) was a Dutch Golden Age painter and engraver from Antwerp. His father Adrien van Nieulandt the elder was born to a family of artists of Flemish origin from Antwerp. He probably moved with his family to Amsterdam in 1589 after the Siege of Antwerp, because they were Protestants. His three sons Willem van Nieulandt II (named for his uncle, also a painter), Adriaen van Nieulandt the younger, and Jacob van Nieulandt all became painters. According to Houbraken, Willem was a pupil of Roelant Savery in Amsterdam, and he left him to travel to Rome, where he became a student of Paulus Bril. He specialized in painting artistic ruins of monuments, arches, and temples, many of which he then engraved himself. He returned to Amsterdam (via Antwerp) in 1607, and became a respected poet there as well as Italianate painter.
Samuel van hoogstraten
Dutch Baroque Era Painter, 1627-1678 Dutch portrait painter and etcher, studied with his father, Dirk van Hoogstraten (1596?C1640), and with Rembrandt. His best works, such as The Old Jew (Vienna), reflect the influence of Rembrandt. He was director of the Academy in Dordrecht and author of a treatise (1678) in which he analyzed the theory and practice of the art of Rembrandt and other artists of the period.