Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | The Christmas Fair | The Prodigal Son | joran persson och karin mansdotter | The Entry of Sten Sture the Elder into Stockholm | klassisk |
Related Artists:
James Dickson Innes
A British landscape painter who specialized in mountain scenes Welsh Painter, 1887-1914 was a Welsh landscape painter who worked in both oils and water-colours. He was born in Llanelli, his father being a Scotsman who had found employment at the local tinplate works. He was educated at Christ College, Brecon, Carmarthen School of Art, and the Slade School of Art. He was a member of the Camden Town Group.[1] In 1911 he spent some time painting with Augustus John in North Wales, but much of his work was done overseas, mainly in France and Spain, foreign travel having been prescribed after he was diagnosed with tuberculosis.
Mainardi, Sebastiano
Italian High Renaissance Painter, 1460-1513
Jacob Levecq
(1634 - 1675), was a Dutch Golden Age painter trained by Rembrandt. According to Houbraken, who was his pupil during the last 9 months of his life, he had been trained by Rembrandt, but inherited a sum of money when his parents died, that he used to take care of himself, his two unmarried sisters and a blind half-brother. Houbraken could not recall much of his painting style, since he had been mostly sick while he was living in the house, and he no longer painted actively. In his younger years Levecq travelled to Paris and Sedan where he painted portraits, and on his return to Dordrecht became a portrait painter in the manner of Jan de Baen. When he died, Houbraken inherited a third of his prints, but regretted the fact that as a young boy with little experience in such matters, he only chose prints by Lucas van Leyden and Albert Durer, and had left the French prints for others, and so was very glad that he had received one anyway by Charles le Brun.