Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | The Sphinx | The Entry of Sten Sture the Elder into Stockholm | The Prodigal Son | The Explorer A.E. Nordenskiold | The Christmas Fair |
Related Artists:
christopher r.w.nevinson
christopher r.w.nevinson(1889 to 1946)English painter. Son of H. W. Nevinson, the war correspondent and author, he studied painting at St John's Wood, London, in 1908, although his formative years as a student were spent at the Slade School of Art (1909-12) in London. He was influenced by Impressionism and Post-Impressionism, as well as Sandro Botticelli, as seen from an early Self-portrait (1911; London, Tate). The Futurist Exhibition of March 1912, held at the Sackville Gallery, London, proved decisive for his development. He met Gino Severini and returned with him to Paris where he encountered Umberto Boccioni, Ardengo Soffici, Guillaume Apollinaire and Amedeo Modigliani. He continued his studies at the Acad?mie Julian and the Cercle Russe in Paris, announcing his affiliation with Futurism by exhibiting a painting called Rising City (1912; lost) in the Friday Club exhibition of January 1913. Its title was a homage to Boccioni's painting, City Rises (1910; New York, MOMA), which had been shown at the Futurist Exhibition.
BOL, Hans
Flemish Northern Renaissance Painter, 1534-1593 Hans Bol (1534?C1593), Flemish artist, received his early training from his two uncles who were also painters. He then was the apprentice to a Mechelen watercolorist and tempera painter at the age of fourteen. Because Bol??s watercolors became so widely reproduced, he began creating miniatures on parchment. The technique earned him many international clients and a good income. In addition, Bol also produced several oil paintings, illuminated manuscripts, drawings, and engravings. He preferred to create landscapes, mythological, allegorical and biblical scenes, and genre paintings.
HALS, Dirck
Dutch painter (b. 1591, Haarlem, d. 1656, Haarlem). Brother of Frans Hals. From 1618 to 1624 and again in 1640 he was an amateur of the Haarlem chamber of rhetoric known as De Wijngaertrancken, to which Frans also belonged. He was enrolled in the Guild of St Luke in Haarlem from 1627 to his death. As Blade has established on stylistic grounds, Dirck collaborated with the architectural painter Dirck van Delen from that year until 1634, with Hals painting the figures. On 4 April 1634 a lottery of paintings was announced, organized by Dirck Hals (who sent some of his own pictures) and Cornelis van Kittensteijn in the inn De Basterdpijp in Haarlem. The following year, on 20 June 1635, the notary van Leeuwen at Leiden authorized Dirck Hals to collect moneys for Pieter Jansz. van den Bosch of Leiden in connection with the proceeds of paintings sold at Haarlem. On 2 March 1643 Dirck Hals signed as a witness in the presence of the notary Willem van Vredenburch at Leiden.